jag försöker allt vad jag kan, men det är inte så lätt som det verkar. han kom som en vind och tog mig som en storm, jag föll för honom. vad jag än gör och vart jag än går, så finns han där, någonstans i bakhuvudet. jag har många gånger ställt mig frågan, är det värt att vänta? och varje gång slutar det med ''ja, såklart det är värt att vänta''. han gör mig glad, jag ler varenda sekund. men längtan är alldeles för jobbig. mina två stödhjul, min andra halva, jag väntar på dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar